Det finns en man som jobbar på pizzerian där jag bor. Han är alltid glad. Han ler jämt. Och han ler maximalt. Jag undrar om det är en mask, något han trär på sig på morgonen och lägger in i badrumsskåpet på kvällen. För att klara av dagen, stressen. Och ibland väntar jag på att hans leende ska trilla av hans ansikte. Landa i kaklet och krackelera som keramik, just under en beställning av en Capriscosa och en Calzone. Men så slår det mig, något jag hört. Att man kan vara glad utan att le. Men man kan inte le utan att bli glad. Skrattgropar och glädjerynkor gör lyckospår i hjärnan. Så det är inte alla kunder vår pizzabagare försöker lura. Det är hans egen hjärna. Och den går på det, den blir glad. Och sen transporteras lyckoruset ut i kroppen igen, förbättrar på leendet och sen tillbaka till hjärnan igen. Han kan inte komma ur det nu. Han är glad. Så, vad sägs om att le lite mer varje dag?
Det är maj. Det är högtid. Det är hög tid! Och vart är pirret? Var är dravlet. Det romantiska. Mitt bränsle. Har jag filat ner kanterna lite väl mycket nu? Udden. Taggen. Det där som fick mig att skriva. Eller är det bara som det ska. Jag är precis som maj nu. Allt står i blom. Solen har hur mycket plats som helst att sträcka ut sig över vårhimlen. Men den är kall. Iskall. Gullvivor och humleblomster blåser fanfarer nere på ängarna. Men dom kommer av sig. Spelar fel. För precis som jag ligger dom i ofas med årstiden. Och kanske suckar dom lika belåtet som jag, över att himlen om kvällarna fortfarande sveps in i mörker. Vi har tid på oss än. Vi ska bara repa och fila på våra instrument.
Postat i Dravel | 3 kommentarer »
Förra året betöd påsken snö. Den enda snön vi fick i de här breddgraderna det året. Man fick vara glad för det lilla. I år har vi haft snö. Och is och nästan riktig vinter. Då passar det finfint att påsken blir en riktig entré för vår och värme. Signe och jag (och Signes sköldpadda, icke att förglömma) spenderade den här påskaftonsmorgon med premiär för frukost på balkongen. Inte helt dumt. Hoppas ni också har en skön lördag och ledighet! 
Höst- och vårväxter får samsas på balkongen.
Allt klart, alla är med.
Saker man inte trodde man skulle behöva ha dåligt samvete för. “Vafan, nu har vi missat att klä ut oss till påskkärringar, matte!”. Signe skulle nog gärna testa kvasten och flyga ut från balkongen, vilket hon satsar på ibland…
Signe bestämmer sig för att chilla med sköldpaddan istället. Nån som förstår…
Postat i Dravel | 6 kommentarer »
Ja, så var det. Måsarna hade mer än rätt. Skärgården är underbar så här års (iofs är den underbar jämt). Men precis när isen släpper, när sjöfåglarna har landat i viken och får hela havet att koka även under stjärnklar himmel på kvällarna, när koltrastarna fått ordning på stämbanden och får hela skogen att gunga, när tussilago självsäkert tränger ur dikena och en blåsippa fått nys om ljuset under hasselsnåren, då havsörnsparet patrullerar högt uppe och konstaterar att allt är i sin ordning. Då är allt i sin ordning. Och jag har aldrig upplevt det lika starkt som i år. Även om min trogna vårlängtan varit svårflirtad i år. Jag är övertygad nu. Jag ger mig!
Postat i Reflektion | 2 kommentarer »
Ok. Rådjuren skäller om nätterna. Nästa gång jag passerar diket med det gråa gräset vet jag att små gula stjärnor kommer lysa där. Måsarna flyger yrvaket omkring och skriker. Ropar. De pratar om en tinande skärgård och öppet hav. De maler på om en flykt österut. Och jag måste följa med dem. Det är bara så…
Postat i Reflektion | 1 kommentar »
Min domän försvinner, men wp-kontot finns kvar! Direkt dit, eller hit, är det alltså www.dravel.wordpress.com
Postat i Dravel | 1 kommentar »
Förhandlingarna har börjat. Dom sitter vid bordet nu. Häller upp mineralvatten och rättar till stolarna. Harklar sig. Vår och vinter. Sida vid sida. Eller mitt emot varandra. Dom är på samma spelplan nu, vill göra mål i samma bur. Smälter och fryser och kivas om dagens timmar och minutrar. Vintern rullar ut sin vita gnistrande matta, som solen slickar i sig sen. Förhandlingarna har börjat, och det är en retorik att lära sig av. För trots att en av dem snart kammar hem spelet, kommer de vara överens ändå…
Postat i Reflektion | 2 kommentarer »
Det är nu jag bara vill doppa penseln i skålen med ord
Göra några enkla drag och…
TADA!
En dikt
En bok
En vacker vacker flod av ord
Postat i Dikt | 4 kommentarer »
Vinterkräksjukan kom lägligt mellan jul och nyår. Idag ska jag äta!
Blå himmel med lätta obekymrade moln…
En filosoferande skäggprinsessa med svansen i topp.
Jorå…det snöar i Stockholm. Det blir puder. I alla fall om man bor i närheten av Hammarbybacken.
Tulpaner.
Postat i Reflektion | 9 kommentarer »
Jag vet vad de flesta räknar ner till i dessa tider. Dan före dan före…. Men det var ett bra tag sen jag slutade med det. Julen innebär för mig inga större rusningar i kroppen. Nej, jag räknar ner till en annan dag. Helt fri från kommersialism och krav. Men en kärna av helium och hopp. Solen skickar alltid det bästa julkortet. “Jag är på väg hem nu, jag kommer nu”. Och på nåt märkligt sätt har jag ibland svårt att förstå min begeistring över denna dag. För jag vet inte om jag känner någon som är mindre påverkad av mörker och slask än vad jag själv är. Opåverkad är nog fel ord. Jag är nog mer hänförd över ljuset och mörkrets gång över året. Årstider och månader som kommer och går. Så är det! Och därför älskar jag den dag jag räknar ner till. Och just därför började jag nästan gråta vid frukostläsningen idag. DN har uppmärksammat min favoritdag med ett heluppslag. Och det är den värd, helt klart! Den ber inte om det, den behöver inte det för att sälja sig. Därför är den värd det, och mycket mer än så.
Trevlig vintersolstånddag i morgon!
Postat i Reflektion | 4 kommentarer »
