Jag är helt lyrisk. Det är så sällan jag får Ornö för mig själv. Jag och lurv ska bara dela den med älgar, mossor, lukten från myrarna och havet samt en och annan sömnig sommargäst eller öbo. Åh som jag har saknat den här känsla av att vilja vara själv. Och att veta att ingen annan kan fullända min dag, min helg. Jag och Signe ska trampa våt mossa, gnejs och granit och tallkvistar. Men varsamt hoppa över alla kryp och svampar som lever där. Jag ska hamra på strängar, sjunga, använda höger hjärnhalva mer än vänster. Skriva dikter, filosofera, meditera. Dricka te och folköl. Gå till dambastun och höra skitsnack. Skåda stjärnor och stjärnfall. Promenera, promenera. Och vara religiös så det förslår!
Det låter minsann som om ni har det alldeles alldeles underbart! Ta vara på tiden, och smaka lite åt mig med!
Jag ser avundsjukt på bilden & HOPPAS innerligt att du fick allt det du behövde därute. Det är du värd. All energi till den goda. Hoppas att våra vägar snart korsas på riktigt. Stora Stockholm kanske?
Kramar Lisa & de trötta
Skönt att vara själv på ön!! Tänk om mina päron kunde stanna hemma nån gång så jag fick vara ensam (eller med Björn) på Runmarö…
Tack för soppa, muffins och mys i soffan ikväll!
Puss