Idag känns världen skev. Eller tvärtom. Världen är vinkelrät där jag inte passar in. Inga tydliga orsaker till att vara trasig och bitter syns. Det är mer som att dom smyger bakom ryggen, leker titt-ut. Små taggar ryms i kroppen just där, där de spröda djuren med vackra blåa vingar skulle flaxa. Känns som jag förträngt något hemskt som hänt. En bakfylla med ångest, fast ingen fest. Som om jag skadat mig, men inte vet vart. Nåt dumt jag gjort fast nästan helt glömt bort. Men jag hittar ingen källa, ingen brunn av sorg. Bara små sår på huden som inte funnits där förr. Och sen under läkningstider, sitter jag där och pillar bort skorpan på dom.
Officiellt så måste jag bara påminna om ”dog camp ornö 2008″!! Så att vi inte glömmer. Här finnns det ju bevarat.