Jag hatar generaliseringar. Visst är det praktiskt och befogat och till och med roligt ibland. Nej förresten, sällan befogat. Generaliseringar, fördomar och föreställningar om män och kvinnor, pojkar och flickor finns i överallt. Och jag har lovat mig själv att inte bli det minsta politisk här. Men kanske jag inte blir det heller. Det händer att jag dras in i karuellsen. ”Ibland undrar man hur män är funtade?”. Jag vet inte varför jag gör det. Kanske för att känna större samhörighet med kvinnor. Kanske för att känna samhörighet överhuvudtaget. För visst är det därför vi har fördomar och föreställningar? Tar avstånd av andra för att känna sig tillhörig en grupp. Dom och vi. Men inte undrar jag egentligen hur män fungerar? Jag undrar hur folk fungerar. Och jag älskar män och de är en stor del i mitt liv. Just nu utgör de mitt golv, min trygghet, en glädjekälla, en grupp. Min grupp. Mi boys mi boys. Ni är verkligen mina och för det och för att jag får tillhöra era liv älskar jag er! Sen kan man ju undra hur ni är funtade som älskar mig…
PS. Kalla mig dum, men jag har aldrig förstått skymfen i Män är djur. So what? Djur är ju underbara! Män och djur och folk.. Mmmmm.
Har heller aldrig förstått ”män är djur”, hur menar man då? att de är så brottsligt lojala och förlåtande att de är snudd på dumma…eller… ja förstår inte riktigt? *s*
Håller med om det där med att generalisera för att själv känna samhörighet, det ligger mycket i det. Se bara på nazisternas sätt att generalisera bland annat judar och homosexuella. Du är utmanad för övrigt, checka min blogg!