Fritz goes Lundell

Jo det är sant. Jag håller på med ett soloprojekt. Och det är allt vad jag är just nu. Och jag älskar det. Älskar att få göra bara det jag gillar utan att någon lägger på attityder eller förväntningar eller komp jag inte hade tänkt (boys ni läser ändå inte det här, men om ni skulle så vet ni att jag älskar er ändå…). Det är en egotripp jag förtjänar. För er som är nyfikna skriver jag alltså eget material på svenska, om inte för första gången i världshistorien, så i alla fall för första gången på mycket mycket länge. Sen i somras så har jag kräkts ut låtar. Dom kommer till mig och jag tar hand om dem! Det är underbart. Min räddning, min borg just nu. Mitt mitt mitt. Och tanken på att en dag få ha en egen releasefest gör mig nästan lycklig. Salig. Jag kan inte tänka mig någon större egotripp. Kanske den största man kan uppleva. Om inte allt för länge kommer jag lägga upp låtar… Och textligt kommer ni känna igen er. Det kommer vara uppbrott och farväl, koltrastsång och vårrop, längtan och saknad. Sånt som kantat mitt år. Jag är uppslukad av det. Och det har guldkantat mitt år! Och jag är SÅ tacksam att det kom till mig…