Idag har det varit mitt favoritväder här i Stockholm. Jo, det är sant. Molnigt men långt i från regntyngt. Molnen är lätta och tunna. Som om det bara kan bli bättre. Som om man kan skönja hur ljuvligt solen lyser där ovan och hur den försöker leta sig ner hit. Men det är ingen kamp mellan sol och moln. Tvärtom. Det är som om allt är i perfekt balans. Temperaturen ligger på strax över 5 grader och vägarna torkar lite från gårdagens regn. Fåglarna passar på att bilda körer och sjunga ikapp. Imorn kanske det regnar igen och de måste spara på energi och värme och kvitter. Men nu trumpetar dom. Precis som en nyfiken vårdag. Ett februaribarn smiter ut barfota utan lov. Och det får gärna lukta vår och låta som mars. Hösten sträcker på sig och inte mig emot. För det blir ändå att pulsa i snö och sucka över slask sen innan det här vädret tar över igen.
I hear ya, and I will try!
Vad fanken, det där vädret hälsade då aldrig på mig! Ibland tror jag att det finns ett litet elakt regnmoln där uppe som förföljer mig bara för att retas.