Härrom dagen såg jag på Måndag hela veckan. Jag älskar Måndag hela veckan. Filmer som jag älskar kan jag se hur många gånger som helst. Jag har inget problem med det. Hur som helst. I en sekvens i filmen ska man sälja ut en ungkarl på auktion och pengarna går till välgörenhet. Bill Murrays rollfigur har ju gjort så mycket bra efter att ha upplevt dagen miljoner gånger så han säljs dyrt. Nästa man däremot, hans kollega, går till en äldre dam för 25 cent. Och jag fick så konstiga syner av det där. Tänk den auktionen i verkligheten. Tänk vad hemskt! Men sen kom jag på att det är i stort sett så vi gör. Vi går ut på scenen, blottar oss, försöker visa oss från vår bästa sida. Och väntar på ett bud. Jag väntar. Jag väntar! Och än så länge har ingen lagt något. Inte ens ett skambud som 25 cent.
50:- är bjudet! Jag vill ha någon som sitter här vid sidan och spelar gitarr lite rofyllt, kan du göra det?