Jag är trött på min kropp. Den lurar mig. Den bankar i hjärtarts kammare. Den häver inte bröstkorgen per automatik. Den styr tankar mot obegriplighet. Kanske jag inte tar hand om den väl och att den inte hört mitt nyårslöfte om att göra det bättre i år. I så fall vill jag be den lyssna och lugna sig nu: inga fler uppror! Jag ska vara ett bättre hem, en fristad, en vän. Och om jag fick be mitt huvud om något skulle jag be det att söka mer sällan efter svar. Jag finner mig själv letandes efter kartor som visar hur allt hänger ihop. Som om allt kunde beskrivas, tecknas ner, redas ut. Jag vill bli utredd så jag vet var jag kan börja. Hitta tråden för hur jag ska lösa upp den här härvan med tankar, hjärtslag, andetag och hjälplöshet.
Styrkan att erkänna sig svagare än vanligt är en styrka i sig. Jag tror på dig Frida. Genom mörkret bara så ska du se att våren skymtar med ljus.
Kram L
Storasystern skickar också en kommentar. Härligt med en blogg med en funderare som man kan lägga till på listan, älskar människor som kan hantera orden och få till det så där finurligt.
I´ll be back.
vackert skrivet! tyvärr finns inte många svar .. postar en kram istället – *kram*