Suck

Idag är en sån där dag. En sån där dålig dag. Snudd på värdelös. Och jag vill inte skylla på någon, på något eller på nåt vis säga att det inte är jag som har smutsat ner den. Jag vill bara få sura, stirra in i en vägg, tycka illa om mig själv och ändå lite synd om mig själv. Jag känner mig fullkomligt handfallen inför min egen handfallenhet. Urled på min självdestruktion. Arg över min ilska. Ledsen över dysterheten. Ni förstår säkert. Eller inte. Men hur jag än vrider och vänder på det här, så är det liksom taggar överallt. Och visst, dagar som denna kanske behövs. När man känner sig som ett virus och inte kan låta bli att smitta ner allt i ens väg. När gråten sitter en mikromillimeter innanför ögats lins och trycker. Fast ingen skulle se den flod av tårar som helt utan innebörd och mening och betydelse skulle skölja fram. Kanske finns det något värde i det. Men jag kommer inte komma på det idag. Kanske imorn. Kanske är imorn en bättre dag. Om jag lovar att vara lite lite bättre, kan du också vara det?