Vissa dagar kan ingenting stoppa en. Och ingenting kommer heller att göra det. Himlen ler mot en. Marken känns skön mot fötterna. Alla människor man möter är goda och delar generöst av visdom och vänlighet. Naturen är i perfekt balans. Som alltid. Men bara dagar som dessa upptäcker man det. Koltrastar lär ut afrikanska hymner. En nordisk djungel bäddar in en nyvaken årstid. Våren skrattar och jag skrattar med den. Med ett löjligt leende på läpparna, som inte vill gå bort…
Välkommen hem!
Sant det du skriver, jag fastnade särskilt för:
”Naturen är i perfekt balans. Som alltid. Men bara dagar som dessa upptäcker man det.”
Precis så är det ju; det som är verkligheten och det som är vår uppfattning om verkligheten drar man alltför ofta över samma kam, vilket inte kan vara mer fel.
Kanske kufisk kommentar men jag glädjs av att läsa det du skrev. Fint.