Jag har sett dem. Jag har hört dem. Men inte upplevt dem lika magiskt och vackert som i natt. Gässen drar söderut. Det är dags nu. Värmen har hållt låda här i norr men vintern harklar sig bakom fjällen. Skrämmer iväg gässen. Eller ger dem en uppmanande putt. Det beror på hur man ser det. Precis som fågelsträcken på hösten kan vara vemodigt eller vackert. Det spelar ingen roll, de är en del av den här världen som den ser ut nu. Och nu ska de navigera genom natten. Som i och för sig bjuder på en gnistrande stjärnhimmel och en halva till månljus. Men jag kan inte annat än att välja att fascineras och förundras över deras bevingade beslutsamhet och elegans, just i natt.
Alldeles säkert det vackraste jag läst, just om gäss. Och jag blir så lycklig över att det finns fler som väljer att fascineras och förundras.
Desto roligare för oss andra att ta del av… ha ha ha… om mobilen fotar vid konstiga tillfällen..
Dina reflektioner över livets här och nu ger en alltid tid till eftertanke. Ibland när jag läser det du skriver kan jag inte ens kommentera. Det blir liksom överflödigt att kommentera.
Ha det bra!
Så bra skrivet!
Fantastiskt vackert skrivet! Jag får en klump i halsen.
En bild till detta inlägg och sagan skulle vara fulländad. Fritz – ordens drottning.
Btw så kan jag försäkra dig om att oanständiga mängder kaffe sveptes när jag väl hittat tillbaka till civilisationen. Zoegas årsredovisning kommer spränga alla gränser
Tur för dig Frida att du skriver så talanterat att man kan njuta av samma inlägg ungefär hur länge som helst