Dagen före Dagen

Jag vet vad de flesta räknar ner till i dessa tider. Dan före dan före…. Men det var ett bra tag sen jag slutade med det. Julen innebär för mig inga större rusningar i kroppen. Nej, jag räknar ner till en annan dag. Helt fri från kommersialism och krav. Men en kärna av helium och hopp. Solen skickar alltid det bästa julkortet. ”Jag är på väg hem nu, jag kommer nu”. Och på nåt märkligt sätt har jag ibland svårt att förstå min begeistring över denna dag. För jag vet inte om jag känner någon som är mindre påverkad av mörker och slask än vad jag själv är. Opåverkad är nog fel ord. Jag är nog mer hänförd över ljuset och mörkrets gång över året. Årstider och månader som kommer och går. Så är det! Och därför älskar jag den dag jag räknar ner till. Och just därför började jag nästan gråta vid frukostläsningen idag. DN har uppmärksammat min favoritdag med ett heluppslag. Och det är den värd, helt klart! Den ber inte om det, den behöver inte det för att sälja sig. Därför är den värd det, och mycket mer än så.

Trevlig vintersolstånddag i morgon!