Det var länge sen det var en självklarhet att ha ett plektrum i fickan. Minst ett. Och det var länge sen jag fick gå igenom alla kläder, damma varje fönsterbräda och riva i lådor i jakten efter en liten plastbit. Utan att hitta något. Å det var så länge sen. Och det fick mig verkligen att förstå att jag har saknat något. Att den känsla av tomhet som hittar mig ibland, ligger just i den ficka där mitt plektrum ska ligga.
